Hemskynda skynda
Just nu känns det som att var jag än vänder mig så är det stress och krav. Är det så det ska kännas att bli vuxen kanske? Förutom att hinna pendla till jobbet så pendlar jag till hästen, och nu i veckan ska vi åka ner till skåne på begravning och då måste allt synkas med det också. Ledigt från jobbet, någon måste mata katten, någon måste mocka åt hästen imorgon när jag inte kan åka till stallet OCH SÅ VIDARE.
Enda stunden jag hinner slappna av är nu på morgonen vid frukosten (bussen går om 40 minuter och jag är redan färdig med allt utom äta) och på bussen till jobbet som tar ca en timma. Så stör mig inte på bussen - snälla.
Alla på jobbet undrar, och mina föräldrar med för den delen, hur jag orkar pendla till två ställen i stort sett varje dag. Just den biten klarar jag även om det kan bli lite jobbigt - hästarna är mina bästa nerstressare. Men så fort det kommer in något annat i planeringen, något oväntat, så spricker alltihop.
Väldans roligt inlägg blev det här märkte jag nu, men allt kan inte vara solsken hela tiden. Särskilt inte när det känns som om jag håller på att få magsår av stress.
Kommentarer
Trackback
