Minnen

Sitter och tittar igenom diverse facebook bilder.
Lite små nostalgisk sådär. Livet blir ju aldrig riktigt som man tänkt sig...för mig blev det på nåt sätt bättre, för som vi hade det hade ändå inte hållt i längden.
Du kommer alltid att vara en stor del av mig, även om jag inte (faktiskt) är kär i dig längre. Jag älskar dig för det vi hade, och det vi var.
Jag insåg det verkligen på riktigt idag, att jag inte är kär i dig längre, eller ens vill ha dig tillbaka. När jag fick ett sånt där helt vanligt msn hejdå från dig, och jag blev inte ens ledsen. Visst, lite småkonstigt kändes det, annars vore det väl mysko, men inte så mycket mer än det. Mest nostalgikänslor skulle jag tro.
Har ju haft en del funderingar om ifall det är så att jag undermedvetet vill ha dig tillbaka, och ifall det verkligen var rätt av mig att ge mig in i ett nytt förhållande så snabbt, men jag har kommit fram till att vafan, Johan gör mig lycklig och får mig att må bra, jag älskar dig inte längre, och vill inte ha dig tillbaka, så varför inte?

Om det nu mot förmodan är någon jag inte känner som läser det här, så grattis,  u fick just veta något mycket privat om mig
:)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback